Lejna

Har än en gång passerat utan större draman, trots hotet om regn och regnskurar så klarade vi oss ifrån att bli nerdränkta och kul hade vi trots att regnet började strila, snittar, champagne, god mat, mycket skratt och kubbspel fick bli årets midsommaraftons melodi. Kanske inte de bästa bilderna men jag hade annat att tänka på än att leka fotograf, så ni får hålla till godo med de två iphonebilderna jag lyckades producera.

 

 

Sen farmor dog blev cancer verklig för mig, visst jag hade redan förlorat chansen att få träffa både min biologiska farmor, mormor och morfar till den där vidriga sjukdomen, men jag förstod aldrig riktigt vad den kunde göra med en människa, hur den kunde göra en familj så ont, men när farmor dog ändrades hela min bild av livet, man tänker alltid "Det händer inte mig!", men sanning är att det kan hända vem som helst, och det händer alldeles för ofta.

 

Min anledning till varför jag valde att åka till Borlänge och stanna kvar här trots att farmors tillstånd åkte bergodalbana och blev allt sämre var just på grund av henne, att hon verkade så lugn och accepterade vad som hände, hon kämpade in i det sista men hon visste också att det en dag skulle ta slut, och hon var okej med det, vilket gav mig en styrka att fortsätta här, att starta om mitt liv, att längta hem varje dag till min familj och älskade farmor men också att lära mig att ta till vara på livet. Hon gav mig styrkan att fortsätta söka efter mig själv.

Sedan hon togs ifrån oss har jag träffat två människor här, två vänner i min ålder, som också drabbats av den där vidriga sjukdomen, men som klarat sig, som lever sina liv med en något tyngre ryggsäck på grund av deras historia och erfarenheter. Som också hjälpt mig se att man kan le och skratta trots den hemska sorgen och saknaden, man får njuta av livet och man bör försöka leva det till fullo också. 

 

Sen farmor dog blev cancer så mycket mer verkligt för mig, och jag upptäckte hur vanligt det egentligen är, hur många som drabbas, hur människor som kan behöva stöd och en axel att vila mot. 

Jag saknar farmor varje dag, varje sommar blir jag påmind om att hon inte längre finns, men varje sommar äter jag solvarma jordgubbar och tänker tillbaka på de somrarna, vintrarna och alla familjemiddagar som tillbringades tillsammans med hon och farfar, och jag får le och jag vet, att när tiden är inne, ses vi i Nangijala igen. ♥

Det blev att pyssla lite med balkongen i helgen så nu börjar det se bättre ut där ute, mycket grönska, precis som jag vill ha det! Nu saknas egentligen bara att rensa bort lite onödiga saker därifrån tillsammans med att kanske köpa nya möbler dit ut. 

 

För de nykläckta studenterna tar festen aldrig slut ikväll, iallafall så känns det nog så för dem, och jag unnar dem det! Hela dagen har de skrålat för full hals och jag själv insåg att det har gått hela fem år sen den dagen och kvällen jag firade våran sista dag tillsammans med mina klasskamrater, tänk så mycket som hänt sen dess, hälften hade jag inte ens kunnat föreställa mig! 

Medans studenterna sköter festandet ikväll så har jag och sambon roat oss med att se film efter att vi tagit en sväng på ett väldigt folktomt gym. 

 

 

Nu sitter jag här med en film som just tagit slut, en sambo som slocknat i soffan och massor av idéer till en tatuering i huvudet. Ingen tatuering till mig dock.

Jag ska färdigställa den nyaste innan jag påbörjar ett nytt projekt! 

Den är till en ganska oväntad människa, då vi egentligen inte har något ordentlig relation gentemot varandra, även om jag bryr mig om hen och hens välgång så har vi aldrig träffats och våran något knepiga (iallafall tidigare) relation började på ett rätt okonventionellt sätt som, som tur är, är historia. Men jag tycker om hen och jag skulle nog inte dra mig för att försvara hen om någon skulle göra hen illa.

 

Får nog plocka ihop papper och penna innan sänggåendet ikväll så jag kan skissa ner en första skiss innan jag somnar, måste fånga idéerna på papper innan de försvinner.

Det märks att studentveckan är här i stan, bilar tutar och studenter springer omkring med sina studentmössor och skrålar för full hals. Snart kommer verkligheten och arbetslösheten ikapp, åh, ljuva student! 

 

Själv blev jag upptvingad ur sängen av självaste manpower som ringde och ville samtala lite, låg och funderade över maten de kommande dagarna nu då sambon åkte iväg ett par dagar och hade inga direkta planer på att kliva upp när telefonen ringde och manpower ville ha en kort telefonintervju för ett jobb jag sökt, efter det var det bara att ta sig i kragen och kliva upp. 

 

Det är fascinerade så lite man kan få gjort egentligen, jag hade tänkt göra iallafall en del saker idag men än så länge har jag varit fast vid datorn, sett film, slösurfat och fascinerats över att man kan hitta igen gamla bloggar man följde för sisådär två-tre år sen bara genom tre enkla sökord.

 

Men snart ska jag träna och efter det får jag se till att få nåt gjort.

 

Och det måste jag nog hålla med om, okej det var grön (?) målad betong på balkongen med fina färgflagor som slitits bort under åren, och plånboken var inte riktigt med på att köpa massor med fina träplattor att lägga ut så tillsvidare fick det bli en grön låtsas-gräsmatta istället, men lika glad är jag och mina fötter! 

 

Solgult på tånaglarna är förresten the shit! Så nu vet ni det. 

Det känns verkligen som att sommaren har kommit, solen skiner från en blå himmel fläckad av några små vita moln och ingen jacka syns så långt ögat når, alla med cab har börjar lufta sina bilar och glasögonen sitter fastklistrade på näsan.

 

Själv hoppas jag att sommaren kommer fortsätta att vara lika fin som våren varit, det hade varit en trevlig omväxling från de senaste somrarna. 

Och nu har nästan halva veckan redan gått, Shoppingtur med vänner,  jobbintervju och umgänge med gamla vänner och mycket skratt och prat. 

Det känns så konstigt när man går och trippar på tå inför en händelse, så glider bara händelsen förbi medans man själv inte känner sig riktigt färdig. 

En känsla av att man missat något. 

 

Inga planer för dagen, inga måsten, så jag funderar på att ta mig ut och gå och njuta av att solen kommit tillbaka och kanske fixa lite på balkongen, nu när den gamla grillen har fått åka iväg och platsen finns att göra nåt speciellt på. 

 

Eftersom jag av nån anledning aldrig lyckas komma in på kurser med illustrator och indesign så har jag nu tagit saken i egna händer för att lära mig på egen hand, lyckades jag lära mig photoshop hyfsat bra utan ledning förutom i princip the internetz borde jag kunna lära mig två nya program med lite hjälp av sambon och the internetz. 

 

Den här veckan sprang iväg den med, fick jobba några timmar i torsdags och har lyckats klämma in fyra träningspass under veckan, fick dåliga nyheter på fredags förmiddagen som gjorde att hela dagen kändes ganska grå, men det är bara att ladda om och ta nya tag även om jag verkligen hade velat att de gått vägen. 

 

Igår fick vi äntligen bort skrotet från balkongen sen vi fixade klädkammaren/förrådet och vi blev en grill fattigare. 

Kvällen avslutades med fina vänner och grillning med massa prat och skratt och ett antal dödade myggor som samlades på hög. 

 

Idag har vi varit överallt och ingenstans tillsammans med Ida, min tillförlitliga frisör som fick rycka in och styra upp min frisyr. 

Kvällen stavas film, började med The Dark Knight Rises och tänker fortsätta med Oz the great and powerful, äntligen!